"Jag är en djefla man som kan göra många konster"

Rubriken är namnet på den Strindbergsutställning som Universitetsbiblioteket hyser sedan en vecka tillbaka. Eftersom jag hade ett ärende på UB i eftermiddags, passade jag på att dröja mig kvar vid utställningen.

Utställningens undertitel är August Strindberg och det ockulta och därför ägnas större delen av den åt just ockultism och Strindbergs experiment inom alkemin. I de olika montrarna samsas spännande föremål såsom äldre tiders termometrar och apotekspreparat i små, sköra glaskärl bredvid författarens guldprov. De senare skickades tydligen till vänner och bekanta.

Bild 1. Ett litet snitt ur allt det spännande. 
På affischen i mitten syns just ett förstorat guldprov. 
En gulnad papperslapp med ett gyllene skimmer.

Som besökare får man dessutom veta det mesta om Strindbergs allmänna liv och verk i Lund, vilket ramas in av Per Bagges fotografier. Vill man se fler Lundabilder, som inte föreställer Strindberg, från nämnda fotografs samling är det numera möjligt! UB håller i skrivande stund på att scanna de cirka 20 000 bilder som finns i samlingen och som rör sig från sent 1800-tal till 1930-talet. Här kan man botanisera.

Summarum: en fin fredagseftermiddag, som jag delade med en äldre dam och två likaledes äldre herrar.

It's oh so quiet

Med inspiration från bloggen Bibliotekskort så visar jag upp mina lånekort som jag har samlat på mig de senaste åren.

Bild 1. Lånekortsfloran.

Från det övre, vänstra hörnet:

Mölndals stadsbibliotek, juni 2010

Göteborgs stadsbibliotek, förnyat november 2010

Lunds universitetsbibliotek, januari 2003

Malmö stadsbibliotek, januari 2003

Lunds folkbibliotek, förnyat september 2010

Bromölla folkbibliotek, sommaren 2002 eller 2003

Malmö högskolas bibliotek, januari 2007

Vilket är finast? Jag tycker mest om Mölndalskortets stilrena och konstaterande utseende. Det senaste införskaffade, Göteborgs, är glatt och lekfullt (hur såg det egentligen ut 2001? Jag har glömt och mitt gamla ligger djupt i arkiven). Lundakorten och Bromöllas anspelar alla på kända landmärken i staden och på orten. Malmö högskolas kort är ganska intetsägande, medan stadsbibliotekets verkligen sätter boken i fokus.

London calling

Förrförra helgen besökte vi London. Vi åt god mat, drack öl och besökte museer. Vi var till och med så fräcka att vi passade på att plugga på Paul Hamlyn Library, ett av British museums bibliotek. Det var ju så tyst och lugnt. Vi såg även följande:

 

Bild 1. Rosettastenen.

Jag hoppas att British Museum förlåter mig för att jag exponerar deras fina sten på detta sätt, men den är ju så spännande! Den härrör från 190-talet f. Kr. och är skriven av präster till dåvarande kung Ptolemaios V Epifanes. Stenen hittades i slutet av 1700-talet vid staden Rosetta, utanför Alexandria. Det spännande är att den innehåller tre stycken med samma text, först skriven med hieroglyfer, därefter på demiotiska (äldre egyptiska) och till sist på grekiska. Med hjälp av denna disposition kunde fransmannen Jean-Francois Champollion knäcka hieroglyfernas gåta i början av 1820-talet.

Bild 2. Min alldeles egen rosettasten (längst ner i mitten) får stå i mitt senaste hylltillskott, som har blivit lite av ett kuriosakabinett.

En ond bibliotekarie, bara en

Bild 1. Shh! Uppmaning på Lunds universitetsbibliotek.

Under en studiesejour på Lunds stadsbibliotek överhördes ett underhållande samtal om bibliotekarier. Den ena menade att de är snälla och blyga, medan den andra sade att bibliotekarier är ondskan personifierad. Men den första hade bara träffat på en ond bibliotekarie hittills, "bara en".

Ord med krona och fågelsång

Bild 1. Orkanen-byggnaden i Malmö.

För att anknyta till gårdagens inlägg om Gullbergrummet kommer här ett litet smakprov från poeten, som finns att läsa på en av Malmö högskolas byggnader ute i hamnen. Upprepningen kommer från hans dikt "Bara de riktiga orden".

I bibliotekets inre

I helgen upptäckte jag Gullbergrummet på nytt, detta rum på fjärde våningen på Malmös stadsbibliotek. Jag har sneglat in i rummet flera gånger utan att undersöka vad som egentligen finns där, förutom ett porträtt av Hjalmar Gullberg. I helgen tog jag mig en rundtur och upptäckte hans privata bibliotek innanför bokhyllornas glasdörrar!

Bild 1. En liten skymt av den stora samlingen, som donerades till biblioteket på 70-talet.

Eftersom jag har en blygsam skara av skrivmaskiner i min ägo var det särskilt roligt att även få se vilken sorts maskin som Hjalmar trakterade. En rar, liten Corona no. 4.

Bild 2. Notera klisterlappen till vänster! "Hjalmars skrivmaskin".