Goodbye, badbye

En eftermiddag för ett tag sedan riktades min och mitt rara sällskaps uppmärksamhet mot den engelska avskedsfrasen goodbye. Vad är bye för något? Det kändes rimligt att anta att det rör sig om en gammal språklig rest, som likt så många andra äldre ord endast existerar i sammansättningar med andra. Här kunde det kanske röra sig om ett gammalt ord för färd eller fortsättning eller något annat som man vill önska sina medmänniskor. Efter närmare efterforskning visade sig funderingarna vara helt fel. Goodbye härstammar från medelengelskans godbwye, vilket i sin tur är en sammandragen variant av God be with ye. Så var det med den saken. Gudars skymning!

LORELAI: How was the goodbye?

RORY: There's nothing good about a goodbye. It was a very poorly named ritual. It was a bad-bye. A very bad-bye.

(Gilmore girls, 7.01 "The Long Morrow")

Mellan hägg och syren

Innehåll i blomsterbukett, maj 2011, Lenhovda: syren, fänrikshjärta, harsyra, liljekonvalj, hundkex och förgätmigej.

Observerad, ej plockad: skogsstjärna.

Drömmens vin, ordets blod

De senaste dagarnas regnväder får mig att tänka på Vilhelm Ekelund och hans kastanjeträd.

Kastanjeträden trötta luta
efter regnet sina tunga
vita spirors blom.

 Bild 1. Mölndals kastanjekronor.

Syrenernas
stora våta klasar
sakta gunga.
Skyggt och tvekande
börjar redan
näktergalen sjunga.

 Bild 2. Vy från Louisiana, Humlebaek.

Hjärta, och du känner
pånyttfödelsens,
stillhetens oändliga lisa
strömma över dig :
hjärta, och dock är din sång
denna molltons –
denna stumma längtansvisa.

Bild 3. Lundensisk kastanjeblom.

(Kastanjeträden trötta luta..., Vilhelm Ekelund)

Påskgåvor

Förra helgen fick jag två fina bokmärken ända ifrån Sydkorea! De hamnade genast i Nick Hornbys Juliet, naked, nu utläst, och Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.

 Bild 1. Vad man kan finna mellan böckernas blad.

Alla log bakom uppfällda kragar

På Sydsvenskans kultursidor omskrivs idag en nyutkommen biografi över Tomas Tranströmer, med anledning av hans kommande 80-årsdag. Även tidningen Vi Läser uppmärksammar hans bemärkelsedag. I det senaste numret berättar fem olika författare om sina tranströmerska favoritdikter och varför de tycker bäst om dem.

Jag har en, eller egentligen två, favoriter ur den del av hans diktflora som jag hittills känner till: Romanska bågar och C-dur.

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.

 

Jag fastnar oftast för särskilda ord och formuleringar när jag läser, men i det tranströmerska är det också en speciell känsla. Något vardagligt, men ändå inte. Något som blänker till. I Romanska bågar befinner sig diktjaget bland turister i en stor romansk kyrka när en ängel talar till honom med de välciterade orden "[s]käms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall", men orden är inte endast till diktjaget. De riktar sig även till de omgivande turisterna "Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini", till oss. Det vardagliga blandas med glimtar om oss människor.

När det gäller C-dur innehåller den så fina och enkla bilder av kärlek, snö och musik. De flesta har nog gått hemåt en vinternatt med fröjd i hjärtat, förhoppningsvis.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

(ur C-dur)

Everyday is like sundae

Igår firade Google-logotypen att det var 119 år sedan den första sundae-desserten skapades (den 3 april 1892). Vad är egentligen en sundae? Enligt Oxford Advanced Learner's Dictionary (2010) är det följande:

a cold DESSERT (= a sweet dish) of ice cream covered with a sweet sauce, nuts, pieces of fruit, etc, usually served in a tall glass.

Ordet sundae verkar inte vara så vanligt förekommande i det svenska språket. Det lyser med sin frånvaro både på NE.se och i SAOL på nätet, i den senare finns i alla fall glassbägare. Bonniers Svenska Ordbok (2002) nämner endast "(eng.) glassdessert" om denna kalla efterrätt.

Varför heter det just sundae? Enligt Wikipedia är ordet en variant av veckodagen sunday, men det finns många historier bakom namnets uppkomst. En gemensam nämnare är de religiöst betonade lagar som förr fanns i USA, vilka förbjöd olika slags aktiviteter på just söndagen. Kan man sina budord vet man att det tredje budet lyder "tänk på vilodagen, så att du helgar den". Eftersom glass tydligen var förbjuden frukt på sagda dag, kom man på ett sätt att komma runt förbudet genom att täcka över glassen med andra godsaker: "because ice cream with a topping that obscured the main product was not deemed to be ice cream". Detta blev en sundae, en glassdessert för söndagar. Namnformen kom till för att inte förolämpa de religiösa konventionerna.

Diktkransar och lyriska buketter

En lördag i loppisens tecken resulterade i flera lyrikfynd. IM-tian i Lund hade inte bara en rar äldre herre i kassan, utan även välsorterade bokhyllor med böcker till lågt pris. Medan mitt rara sällskap konverserade en annan äldre herre hittade jag följande titlar:

Verner von Heidenstam: Nya dikter (nyare tryck från 1963)

Östen Sjöstrand (red): 80-tal: en lyrisk antologi (1956)

Johannes Edfeldt (red): En bukett tysk lyrik (1952)

Bild 1. Lyrik för 30 kronor.

 Bild 2. Den tyska samlingen är från 1952 och har ett väldigt tidsenligt omslag. Den innehåller översättningar gjorda av bland andra Karin Boye, Hjalmar Gullberg och Carl Snoilsky.

Bild 3. En bukett av ord.

Jag tycker särskilt om ordvalet "bukett" eftersom det passar så väl ihop med en definition av antologi som jag nyligen hittade i en av mina gamla ordböcker. I Våra vanligaste främmande ord från 1935 nämns 'poetisk blomsterkrans' som en definition. Mycket mer finstämd än dagens 'textsamling av skilda författare' och liknande.