Alla log bakom uppfällda kragar

På Sydsvenskans kultursidor omskrivs idag en nyutkommen biografi över Tomas Tranströmer, med anledning av hans kommande 80-årsdag. Även tidningen Vi Läser uppmärksammar hans bemärkelsedag. I det senaste numret berättar fem olika författare om sina tranströmerska favoritdikter och varför de tycker bäst om dem.

Jag har en, eller egentligen två, favoriter ur den del av hans diktflora som jag hittills känner till: Romanska bågar och C-dur.

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.

 

Jag fastnar oftast för särskilda ord och formuleringar när jag läser, men i det tranströmerska är det också en speciell känsla. Något vardagligt, men ändå inte. Något som blänker till. I Romanska bågar befinner sig diktjaget bland turister i en stor romansk kyrka när en ängel talar till honom med de välciterade orden "[s]käms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall", men orden är inte endast till diktjaget. De riktar sig även till de omgivande turisterna "Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini", till oss. Det vardagliga blandas med glimtar om oss människor.

När det gäller C-dur innehåller den så fina och enkla bilder av kärlek, snö och musik. De flesta har nog gått hemåt en vinternatt med fröjd i hjärtat, förhoppningsvis.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

(ur C-dur)