Poet, inte nagelbitare

Jag föll och landade här.

Sju kyrktorn i kikaren,

guldstoft mer än nog!

Granit!

--

Jag dricker mitt morgonkaffe och tänker:

att samla ved till en lovsång.

Poet, inte nagelbitare.

(Werner Aspenström)

It is decidedly so

Häromkvällen såg vi Seinfeld-avsnittet "The Reverse Peephole" från seriens sista säsong. Avsnittet fokuserar bland annat på iögonfallande ytterplagg, då Elaines ständige Puddy dyker upp i en tämligen smaklös pälsrock. I avsnittets slut är pälsrocken äntligen utbytt, men mot en färgglad, biljardinspirerad skinnjacka med en så kallad 8-ball på ryggen. Han stoltserar omkring med jackan inför en mindre nöjd Elaine och svänger sig med ord som "You got a question, you ask the 8 ball". Här syftar Puddy på Magic 8-ball, biljardbollen som kan ge en råd i livet genom att svara på ens ja- eller nej-frågor med ett begränsat antal svar som dyker upp ur bollens inre. Den magiska bollen figurerar på flera ställen i den amerikanska populärkulturen, den förekommer till exempel ett antal gånger i Felicity.

Om man inte hyser ett populärkulturellt intresse kan man närma sig det magiska på andra sätt.

Sannolikhetslära: Genom att använda Coupon collector's problem är det möjligt att räkna ut hur många frågor det krävs innan samtliga svarsalternativ har visats.

Tvärvetenskaplig dissektion: En 90-talssida av klassiskt mått, där bollens innanmäte undersöks och dokumenteras.

Slutligen, rimligen: namnet Magic 8-ball? Kanske har det något att göra med 8:ans speciella funktion i biljardspel?

Goodbye, badbye

En eftermiddag för ett tag sedan riktades min och mitt rara sällskaps uppmärksamhet mot den engelska avskedsfrasen goodbye. Vad är bye för något? Det kändes rimligt att anta att det rör sig om en gammal språklig rest, som likt så många andra äldre ord endast existerar i sammansättningar med andra. Här kunde det kanske röra sig om ett gammalt ord för färd eller fortsättning eller något annat som man vill önska sina medmänniskor. Efter närmare efterforskning visade sig funderingarna vara helt fel. Goodbye härstammar från medelengelskans godbwye, vilket i sin tur är en sammandragen variant av God be with ye. Så var det med den saken. Gudars skymning!

LORELAI: How was the goodbye?

RORY: There's nothing good about a goodbye. It was a very poorly named ritual. It was a bad-bye. A very bad-bye.

(Gilmore girls, 7.01 "The Long Morrow")

Mellan hägg och syren

Innehåll i blomsterbukett, maj 2011, Lenhovda: syren, fänrikshjärta, harsyra, liljekonvalj, hundkex och förgätmigej.

Observerad, ej plockad: skogsstjärna.

Drömmens vin, ordets blod

De senaste dagarnas regnväder får mig att tänka på Vilhelm Ekelund och hans kastanjeträd.

Kastanjeträden trötta luta
efter regnet sina tunga
vita spirors blom.

 Bild 1. Mölndals kastanjekronor.

Syrenernas
stora våta klasar
sakta gunga.
Skyggt och tvekande
börjar redan
näktergalen sjunga.

 Bild 2. Vy från Louisiana, Humlebaek.

Hjärta, och du känner
pånyttfödelsens,
stillhetens oändliga lisa
strömma över dig :
hjärta, och dock är din sång
denna molltons –
denna stumma längtansvisa.

Bild 3. Lundensisk kastanjeblom.

(Kastanjeträden trötta luta..., Vilhelm Ekelund)

Påskgåvor

Förra helgen fick jag två fina bokmärken ända ifrån Sydkorea! De hamnade genast i Nick Hornbys Juliet, naked, nu utläst, och Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.

 Bild 1. Vad man kan finna mellan böckernas blad.

Alla log bakom uppfällda kragar

På Sydsvenskans kultursidor omskrivs idag en nyutkommen biografi över Tomas Tranströmer, med anledning av hans kommande 80-årsdag. Även tidningen Vi Läser uppmärksammar hans bemärkelsedag. I det senaste numret berättar fem olika författare om sina tranströmerska favoritdikter och varför de tycker bäst om dem.

Jag har en, eller egentligen två, favoriter ur den del av hans diktflora som jag hittills känner till: Romanska bågar och C-dur.

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.

 

Jag fastnar oftast för särskilda ord och formuleringar när jag läser, men i det tranströmerska är det också en speciell känsla. Något vardagligt, men ändå inte. Något som blänker till. I Romanska bågar befinner sig diktjaget bland turister i en stor romansk kyrka när en ängel talar till honom med de välciterade orden "[s]käms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall", men orden är inte endast till diktjaget. De riktar sig även till de omgivande turisterna "Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini", till oss. Det vardagliga blandas med glimtar om oss människor.

När det gäller C-dur innehåller den så fina och enkla bilder av kärlek, snö och musik. De flesta har nog gått hemåt en vinternatt med fröjd i hjärtat, förhoppningsvis.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

(ur C-dur)

Everyday is like sundae

Igår firade Google-logotypen att det var 119 år sedan den första sundae-desserten skapades (den 3 april 1892). Vad är egentligen en sundae? Enligt Oxford Advanced Learner's Dictionary (2010) är det följande:

a cold DESSERT (= a sweet dish) of ice cream covered with a sweet sauce, nuts, pieces of fruit, etc, usually served in a tall glass.

Ordet sundae verkar inte vara så vanligt förekommande i det svenska språket. Det lyser med sin frånvaro både på NE.se och i SAOL på nätet, i den senare finns i alla fall glassbägare. Bonniers Svenska Ordbok (2002) nämner endast "(eng.) glassdessert" om denna kalla efterrätt.

Varför heter det just sundae? Enligt Wikipedia är ordet en variant av veckodagen sunday, men det finns många historier bakom namnets uppkomst. En gemensam nämnare är de religiöst betonade lagar som förr fanns i USA, vilka förbjöd olika slags aktiviteter på just söndagen. Kan man sina budord vet man att det tredje budet lyder "tänk på vilodagen, så att du helgar den". Eftersom glass tydligen var förbjuden frukt på sagda dag, kom man på ett sätt att komma runt förbudet genom att täcka över glassen med andra godsaker: "because ice cream with a topping that obscured the main product was not deemed to be ice cream". Detta blev en sundae, en glassdessert för söndagar. Namnformen kom till för att inte förolämpa de religiösa konventionerna.

Diktkransar och lyriska buketter

En lördag i loppisens tecken resulterade i flera lyrikfynd. IM-tian i Lund hade inte bara en rar äldre herre i kassan, utan även välsorterade bokhyllor med böcker till lågt pris. Medan mitt rara sällskap konverserade en annan äldre herre hittade jag följande titlar:

Verner von Heidenstam: Nya dikter (nyare tryck från 1963)

Östen Sjöstrand (red): 80-tal: en lyrisk antologi (1956)

Johannes Edfeldt (red): En bukett tysk lyrik (1952)

Bild 1. Lyrik för 30 kronor.

 Bild 2. Den tyska samlingen är från 1952 och har ett väldigt tidsenligt omslag. Den innehåller översättningar gjorda av bland andra Karin Boye, Hjalmar Gullberg och Carl Snoilsky.

Bild 3. En bukett av ord.

Jag tycker särskilt om ordvalet "bukett" eftersom det passar så väl ihop med en definition av antologi som jag nyligen hittade i en av mina gamla ordböcker. I Våra vanligaste främmande ord från 1935 nämns 'poetisk blomsterkrans' som en definition. Mycket mer finstämd än dagens 'textsamling av skilda författare' och liknande.

Tillbaka till telefonhytten

Nu har det gått ett tag sedan jag först omtalade den roliga knappsatsen i min lägenhet. Det visade sig att förbindelsen mellan mitt rum och telefonhytten fungerar alldeles utmärkt! Detta förvånade mig, eftersom den gemensamma telefonen förmodligen är borta sedan ett tag tillbaka. Systemet fungerar ungefär som jag trodde. Man hör en signal i sitt rum när någon meddelar att ett samtal väntar på en i hytten. När jag trycker på "Signal Telehytt" lyser en röd lampa på knappsatsen inne i telefonhytten. Jag tycker att det är en väldigt rolig gammal detalj och är glad att den har lämnats kvar!

Bild 1. Knappsatsen med rumsnumren och den röda lampan längst ner till höger.

 Bild 2. Början på en ny tid? Flera lappar inne i hytten meddelar att personen i fråga har skaffat egen telefon.

Knapp, knäpp

Bild 1. En uppsättning mystiska knappar från en svunnen tid (ännu ej dammtorkade, därav en viss patina).

I mitt nya hem finns ett flertal strömbrytare till olika belysningskällor, men även de två knappar som är avbildade ovan. De bär båda varsin text: "Ringledning" respektive "Signal Telehytt". Till en början noterades de mest i förbigående. Ju mer hemmastadd jag har blivit, desto större har min nyfikenhet vuxit sig kring knapparnas funktion. Eller kanske snarare deras tidigare funktion.

Huset som jag numera bor i har ett par år innanför västen och det har tydligen funnits möjlighet att ringa och ta emot telefonsamtal från en telefonhytt som verkar ha haft en förbindelse till lägenheterna på våningsplanet.

Hur kan knapparna ha fungerat?

Detta var ett mysterium tills jag upptäckte att telefonhytten fortfarande finns kvar, dock utan telefon! Hytten är egentligen ett litet, litet rum bakom låst dörr (som jag nyfiket öppnade när jag gick runt och bekantade mig med min nya omgivning). Rummet innehåller idag allehanda kvarlämnade saker såsom en tidning från 2007, anteckningar, tomma ölburkar. Telefonen är som sagt borta, men kvar på en av väggarna finns fortfarande en knappsats där varje rumsnummer representeras av en knapp. Nu gick det sakta upp ett ljus och jag presenterar min teori genom ett möjligt scenario nedan:

1. Det ringer i telefonhytten.

2. Person A svarar och om samtalet är till denna händer inte så mycket mer. Vill den som ringer istället tala med person B måste det signaleras på något sätt.

3. I telefonhytten trycker person A på den knapp som går till rätt rum för att meddela person B att ett samtal väntar. Detta borde resultera i att "Signal Telehytt"-knappen blinkar samtidigt som ett eventuellt ljud signalerar samtalet. Är person B hemma och vill prata kan jag tänka mig att denna bekräftar det genom att trycka på "Signal Telehytt" för att sedan bege sig till telefonen.

4. Om person B inte vill ta emot några samtal eller bli störd av "Signal Telehytt" används troligtvis knappen märkt "Ringledning", eftersom den i sitt 0-läge borde bryta förbindelsen med telefonhytten.

Det hela är väldigt spännande, men jag har ännu inte undersökt om det fungerar.

Fortsättning följer!

Lussekatt, dyfvelkatt?

Lussekatternas tid är snart förbi och man kan fundera på varför det egentligen heter lussekatt? Bakverken har ju ingen som helst likhet med en riktig katt. Snarare är det väl S:ets form som man försöker att uppnå, det enkla såväl som ett par i kors.

Jag vänder mig till NE.se för att få ett svar om ursprunget, men de säger endast följande: "lussekatt, vetebulle som bakas vid luciatid. Oftast innehåller den saffran och russin och bakas ut som två korslagda eller ett enkelt S".

Wikipedia har desto mer att berätta om den gula katten, som från början inte alls har något att göra med lussande och Lucia. Förleden lusse- syftar istället på Lucifer, den ljusskygge. Seden att baka lussekatter kom till i Tyskland på 1600-talet och genom att färga dem gula med saffran skrämde man bort djävulen. Därav de alternativa namnen dövels- och dyvelkatt - djävulskatt.

Till sist kan jag inte låta bli att ta med den rara definitionen som finns i SAOB, varav båda artiklarna i sin tryckta form härrör från första halvan av 1900-talet.

LUSSE-KATT, r. ( lusse- 1898–1936. lussi- 1930–1933) egendomligt format bröd som bakas till luciadagen, dövelskatt.

DÖFVELSKATT DÖVELSKATT dø³vels~kat² l. DYFVELKATT dy³vel~, r. l. m. best. -en; pl. -er, äfv. -or.

[till sv dial. dövel, dyvil, från nt. lånade biformer till DJÄFVUL]

[DÖFVELSKATT 0]

(i västra Sv., bygdemålsfärgadt) ett slags egendomligt formadt bröd som bakas till Luciadagen. När mamma kommer med kaffet och dyfvelkatten. GHT 1897, nr 288 B. s. 3.

Oavsett hur man bakar sina katter så är de i alla fall egendomligt formade.

Månadens göra

Språkrådet har utsett göra till månadens dialektord. Om man uttalar det med ett hårt g betyder det att gnida in snö i ansiktet på någon, i alla fall i västra Sverige. I Småland skulle man istället kalla det för att mula någon.

Göra har yttterligare en dialektal betydelse i Göteborgsområdet och används som motsvarighet till kladd och liknande ord.

Det är nämligen så att ordformen göra hänger samman med det gamla ordet gorr, som i Västsverige uttalats görr, vilket betyder flera olika saker enligt Svenska Akademiens ordbok. Gorr kan betyda blöt och dyig jord, gyttja, gödsel, smuts och faktiskt djurs tarminnehåll. Alla ganska kladdiga saker alltså.

Något att tänka på nästa gång man äter Gôragott från Kungsglass.