Vårt stora äventyr

Bild 1. En frusen Karin Boye som någon har försett med randig halsduk (tröja) och svart handske, utanför Göteborgs stadsbibliotek.

Bild 2. Veckans ord på Café UB i Lund. 

Trädgårdsgång

När jag tidigare satt och läste om hur man skulle kunna tillämpa dataspelens pedagogik i skolundervisningen, sprang jag på termen garden path och funderade på vad det kunde betyda. I artikelns sammanhang verkar det logiskt att det hör ihop med att bli missledd. Jag sökte efter en definition, men hittade istället ett fenomen som kallas garden path sentences - meningar vars struktur lurar in oss på felaktiga tolkningsvägar. Detta innebär att vi, istället för att läsa från början till slut och förstå textens innebörd, hamnar i en språklig återvändsgränd eftersom inte alla ord representerar det vi intuitivt tror. Wikipedia ger flera exempel, bland annat följande:

The old man the boat.

Det är mest troligt att man till en början läser "Den gamle mannen båten", vilket inte gör någon klok. I detta fall är den rätta läsningen "De gamla styr båten", eftersom man här syftar på verbet ('styra, bemanna') och inte substantivet ('man').

Hur har vi det i svenska språket?

Vi äro så stora i orden

Rosengång, kypert, tuskaft...

... att vävtermer kan låta så poetiska.

Spårvagnen klämtar för dig

Det skrivs ganska mycket om Lunds framtida spårväg i Sydsvenskan. På deras webbsida finns en avdelning helt ägnad åt ämnet och där fann jag och gjorde testet "Vad kan du om spårvagnar?". Jag fick 7 rätt av 10, men det är en parentes i detta sammanhang. En av frågorna berörde vad man brukar kalla spårvagnarna. Slänger man sig med termer som 1. trick och spånka, 2. spåris och burken eller 3. vagnen och rälsis? Enligt facit är rätt svar trick och spånka. Jag har aldrig hört någon säga varken spåris, burken eller rälsis när de pratar spårvagn, men däremot vagnen. Detta fick mig att fundera på vad fler ord som finns. Spåga?

It's oh so quiet

Med inspiration från bloggen Bibliotekskort så visar jag upp mina lånekort som jag har samlat på mig de senaste åren.

Bild 1. Lånekortsfloran.

Från det övre, vänstra hörnet:

Mölndals stadsbibliotek, juni 2010

Göteborgs stadsbibliotek, förnyat november 2010

Lunds universitetsbibliotek, januari 2003

Malmö stadsbibliotek, januari 2003

Lunds folkbibliotek, förnyat september 2010

Bromölla folkbibliotek, sommaren 2002 eller 2003

Malmö högskolas bibliotek, januari 2007

Vilket är finast? Jag tycker mest om Mölndalskortets stilrena och konstaterande utseende. Det senaste införskaffade, Göteborgs, är glatt och lekfullt (hur såg det egentligen ut 2001? Jag har glömt och mitt gamla ligger djupt i arkiven). Lundakorten och Bromöllas anspelar alla på kända landmärken i staden och på orten. Malmö högskolas kort är ganska intetsägande, medan stadsbibliotekets verkligen sätter boken i fokus.

Torsdagsmotto

Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

(Romanska bågar, Tomas Tranströmer)

London calling

Förrförra helgen besökte vi London. Vi åt god mat, drack öl och besökte museer. Vi var till och med så fräcka att vi passade på att plugga på Paul Hamlyn Library, ett av British museums bibliotek. Det var ju så tyst och lugnt. Vi såg även följande:

 

Bild 1. Rosettastenen.

Jag hoppas att British Museum förlåter mig för att jag exponerar deras fina sten på detta sätt, men den är ju så spännande! Den härrör från 190-talet f. Kr. och är skriven av präster till dåvarande kung Ptolemaios V Epifanes. Stenen hittades i slutet av 1700-talet vid staden Rosetta, utanför Alexandria. Det spännande är att den innehåller tre stycken med samma text, först skriven med hieroglyfer, därefter på demiotiska (äldre egyptiska) och till sist på grekiska. Med hjälp av denna disposition kunde fransmannen Jean-Francois Champollion knäcka hieroglyfernas gåta i början av 1820-talet.

Bild 2. Min alldeles egen rosettasten (längst ner i mitten) får stå i mitt senaste hylltillskott, som har blivit lite av ett kuriosakabinett.

Två steg från referenserna

Förra veckan inhandlades Håkan Hellströms senaste skiva och eftersom jag tycker om att lyssna noga på låttexter och bläddra i konvolut har jag upptäckt upp ett par litterära, musikaliska och filmiska referenser:

Goethes Den unge Werthers lidanden (utan att ens känna till den unge Werthers lidande i "Man måste dö några gånger innan man kan leva")

Dostojevskijs Brott och straff (det finns en ny Raskolnikov nu bakom varje hörn, någon som du i "2 steg från paradise")

The Smiths och The Cure (flytt från William it was really nothing, flytt från Boys don't cry i "River en vacker dröm")

Casablanca (men dom var snart i slutet av Casablanca, i den scenen han växt upp i i "Man måste dö några gånger innan man kan leva")

En ond bibliotekarie, bara en

Bild 1. Shh! Uppmaning på Lunds universitetsbibliotek.

Under en studiesejour på Lunds stadsbibliotek överhördes ett underhållande samtal om bibliotekarier. Den ena menade att de är snälla och blyga, medan den andra sade att bibliotekarier är ondskan personifierad. Men den första hade bara träffat på en ond bibliotekarie hittills, "bara en".

Kvittrande litteratur

I fredags gjorde jag ett annorlunda bokinköp på Pocketshop:

Bild 1. Proust, Woolf, Kafka och de gamla grekerna. Alla finns de i boken, tillsammans med många andra godingar.

Twitterature: The World's Greatest Books Retold Through Twitter av Alexander Aciman och Emmett Rensin. Boken innehåller klassiker som enligt bokens beskrivning är "distilled through the voice of Twitter to its purest, pitchiest essence". De är med andra ord ordentligt nedkortade, oftast blott två sidor långa, och berättade i Twitter-format. Det innebär korta lägesuppdateringar signerade ett särskilt användarnamn. I Franz Kafkas The Metamorphosis är det till exempel @bugged-out istället för Gregor Samsa som är berättaren och skriver saker i stil med "OMFG, my father totally threw an apple into my back" (förklaringar till OMFG och liknande uttryck ges i en bifogad ordlista).

Man kan tycka att det är fruktansvärt att behandla klassiker på detta moderna sätt, men jag tycker om det. Jag har endast sneglat på den twitterature som jag redan har läst i sin sanna form och det är roligt. Det visar sig också ganska snabbt att känner man inte till verken sedan tidigare, så förstår man inte uppdateringarnas innehåll och inte heller de fyndiga användarnamnen.

"Proust, in his first book wrote about..."

Minne från ett tåg på väg till Kraków

I en kupé på väg från Košice. Vi har delat upp vårt resesällskap i två delar för att få varsin sittplats på det livliga tåget, som skall ta oss till det första tågbytet mot Kraków. Klockan är efter midnatt och vi ställer mobilklockor på ringning ifall sömnen skulle infinna sig. Jag sover inte. Jag lyssnar istället på Jessika Gedins sommarprat i min mp3-spelare. Tåget ger ifrån sig höga ljud, människor springer omkring och ger ifrån sig höga ljud. Det blir ibland svårt att höra rösten från mp3-spelaren, även på högsta volym. Innan jag tar en paus i lyssnandet hinner jag ta till mig ett passande ord. Äpplepallarmod. Jag förstår i efterhand att det är just det som krävs om man skall åka tåg mitt i natten och har tre tågbyten och tio timmar tågfärd framför sig.

Dagens grekiska

Bild 1. Vän av solsken. Fillumenist? Tyvärr är ordet redan
upptaget av de som samlar på tändsticksaskars etiketter.

I morse fick jag en fråga om efterlederna -fil och -fag. Vad skiljer dem åt? Betyder inte båda att man tycker om något specifikt? Jag har fått lära mig att fil- eller -fil betyder att man är vän av ordets förled. Filantrop ('människovän'), bibliofil ('bokälskare'). Men -fag som i exempelvis antropofag ('människoätare')?

Jag söker i flera ordböcker efter ledernas ursprung och hittar till slut rätt i Främmande ord: ordbok över lånord i svenskan (1998). Den berättar att fil-, filo- eller -fil kommer av grekiskans philos 'vän' och -fag från det lika grekiska phagein 'äta'. Medan fil i alla dess former innebär "vän av" eller kärlek till" betecknar fag "något som äter el. förintar, ät-; ätande". Det blir helt enkelt en tolkningsfråga om båda uttrycker ett tycke.

Torsdagsmotto

en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.

(Triumf att finnas till, Edith Södergran)

Tror man ej att jaguaren har hjärta?

Bild 1. Ett löjtnantshjärta i sommarens fulla blom.

Idag har jag lärt mig att det i blomsterriket finns både löjtnants- och fänrikshjärtan. Namnen är väldigt romantiska. Jag tänker mig kärleksromaner eller lyrisk diktning. Jag tänker mig möten i trolska lövbersåer i sommarskymning. Undrar vad Elmer Diktonius hade tänkt?

En rar fråga

Bild 1. Begynnande höst i Lenhovda.

Igår fick jag ett sms från Istanbul. Den rara avsändaren frågade om skillnaden mellan lyrik och poesi. Jag sökte i det närmaste uppslagsverket (Slå upp) efter ordens sanna definitioner. Lyrik kommer ursprungligen av att de gamla grekerna framförde dikterna till lyra, men i övrigt innebär både lyrik och poesi dikt. SAOL skriver att lyrik är "poesi som ger uttryck åt känslor el. stämningar" och att poesi är just "lyrisk diktning". Båda sätter alltså känslor på pränt, men vilken diktning gör egentligen inte det?

Bild 2. Lyriska lönnlöv.

Ord med krona och fågelsång

Bild 1. Orkanen-byggnaden i Malmö.

För att anknyta till gårdagens inlägg om Gullbergrummet kommer här ett litet smakprov från poeten, som finns att läsa på en av Malmö högskolas byggnader ute i hamnen. Upprepningen kommer från hans dikt "Bara de riktiga orden".

I bibliotekets inre

I helgen upptäckte jag Gullbergrummet på nytt, detta rum på fjärde våningen på Malmös stadsbibliotek. Jag har sneglat in i rummet flera gånger utan att undersöka vad som egentligen finns där, förutom ett porträtt av Hjalmar Gullberg. I helgen tog jag mig en rundtur och upptäckte hans privata bibliotek innanför bokhyllornas glasdörrar!

Bild 1. En liten skymt av den stora samlingen, som donerades till biblioteket på 70-talet.

Eftersom jag har en blygsam skara av skrivmaskiner i min ägo var det särskilt roligt att även få se vilken sorts maskin som Hjalmar trakterade. En rar, liten Corona no. 4.

Bild 2. Notera klisterlappen till vänster! "Hjalmars skrivmaskin".

Erik Dahlberg revisited

I våras skrev jag ett inlägg om Erik Dahlberg, mannen som har fått många gator uppkallade efter sig. För ett par veckor sedan, när jag hade spelat badminton i Landala, hittade jag följande:

Bild 1. Trappa som leder ner till Aschebergsgatan.

I trappans mitt hittade jag denna avbildning med "Erik Dahlberg" inhugget högst upp till vänster.

Bild 2. Erik Dahlberg själv.

Så respektingivande han ser ut i sin rustning och med ett svärd i sin hand. Med dessa attribut i tanken kan vi nog sluta oss till att det är Erik Dahlbergh (vad hände med h:et?), militären, som är namnet bakom vårt lands gator, allé och... trappa.

Bild 3. Vid trappans fot.

Case closed!

En fin gåva

En dag kom Johan hem med ett paket. Vad kunde det vara? En katt? Eftersom paketet var hårt och kantigt uteslöts det rara djuret. Det var istället Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok i två band! Detta gedigna verk har jag använt i många år, främst den elektroniska versionen, så det är väldigt roligt att kunna rådfråga ett alldeles eget exemplar. Dessutom gör böckerna sig väldigt fina på skrivbordet.

Bild 1. Mina favoritböcker.

Östra och Västra Frölunda

Bild 1. Östra Frölunda.

Det är inte ovanligt att man lägger till särskiljande element framför närliggande, identiska ortnamn: Söder- och Norr- , Stora och Lilla eller som i de två Frölundas fall Östra och Västra. Båda namnen har dock inte alltid slutat på -lunda. Ett skriftligt belägg för Östra Frölunda från 1402 lyder Frølvnda, medan Västra Frölunda omkrivs som Frølanda 1436. Enligt Svenskt ortnamnslexikon (2003) förvandlades -landa ('jordstycke; åker') till -lunda ('skogsdunge') redan på 1500-talet, medan de tillagda väderstrecken blev officiella 1885. Jag undrar hur många som åkte fel innan dess.

Addendum: Den gemensamma förleden frö betyder 'fruktbar, frodig'.

Besök på Östra kyrkogården

En kväll i slutet av juni cyklar jag till Östra kyrkogården, som ligger vid Redbergsplatsen i Göteborg. Det är en av de varmaste kvällarna. Örgryte är stilla. Väl framme går jag med försiktiga steg till kvarter E, här någonstans vilar Karin Boye. Efter en stunds letande hittar jag. Det är en familjegrav och Karin Boyes namn finns på en stenplatta i det vänstra hörnet. Runt hennes namn ligger löv, stenar och kottar utlagda. Jag försöker tyst citera en av mina favoritdikter (Nattens djupa violoncell), men minns bara ett ord. Bländvit.

Bild 1. Karin Boye (1900-1941).

Jag fortsätter bort mot Viktor Rydbergs viloplats. Här behövs inga förberedda ord: förgyllda delar ur hans egen Kantat pryder två sidor av den stora gravvården.

Bild 2. Viktor Rydberg (1828-1895).

Hvarje själ som längtan bränner

Till hvad ädelt är och sant,

Bär uti sitt djup och känner

Evighetens underpant.

Bild 3.

Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,

Hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas,

Det är en skörd, som undan honom bärgas,

Ty den hör evighetens rike till.

Livet till sjöss

Bild 1. Kanotering på Lövsjön.

I helgen genomfördes en kanottur på västgötsk sjö och under tiden uppstod definitionssvårigheter gällande sjöns steniga utformning. Vad är en kobbe, vad är ett skär, vad är egentligen en holme? Vad är skillnaden mellan ett grund och en grynna? Nedan följer en sammanfattning av dagens efterforskning i Bonniers svenska ordbok (2006).

skär 'liten skärgårdsö, klippa över havet'
holme 'liten ö'
kobbe 'skär, klippa, liten holme'

grund 'klippa, skär, sandbank osv. inte långt under vattenytan'
grynna 'mindre undervattensgrund'

Det rör sig till synes om väldigt små betydelsenyanser, men eftersom skär nämns i samband med hav kanske det endast finns i havsmiljö? Ordet hittas ju även i skärgård ('samling av öar, holmar och skär invid en kust jämte kringliggande vatten; övärld; arkipelag'). Om så är fallet antyder ordboksmakarna indirekt att även kobbe och grund skulle höra till havet. Vad har SAOL att säga om saken?

skär 'liten klippö i havet; undervattensklippa'
holme (ingen definition)
kobbe 'rundat mindre skär'

grund 'grunt ställe, undervattensskär'
grynna 'grunt ställe, grund'

SAOL vill också placera skär i havet, tillsammans med kobbar och grund. Betyder det att små öar i sjöar endast kan vara holmar och grunda ställen endast grynnor? Inte undra på att vi hade språkliga bestyr!

Ortnamnslek

Bild 1. Container funnen på den halländska landsbygden.

På bilden ovan syns ett klistermärke som leker med ortnamnet Tvååker och dess nutida namn. Blickar man bakåt i tiden med hjälp av Svenskt ortnamnslexikon (2003) upptäcker man att namnet löd Toaker i slutet av 1100-talet. Detta to länkas troligen bäst samman med det halländska ordet för 'lin'. Linåkern, med andra ord. Enligt lexikonet har uttalet "i folkfantasin gett upphov till föreställningen att namnets ursprung skulle ha att göra med två åkrar (halländskt to 'åker', ager 'åker') på var sin sida av kyrkan, varav skrivformen Tvååker".

Norska lärdomar

Under vårt besök till Norge nyligen fick vi lära oss att undvika ord, vars norska innebörder skiljer sig från de svenska. Kallar man till exempel någon för en rar tøs i Norge, menar man att hon är både konstig och lösaktig. Går man hem för att pula (pule) har man samlag, går man ut för att bärsa (bæsje) gör man något toalettrelaterat. Det rekommenderas alltså inte att i ovanstående ordalag berätta att man skall hem till sin käresta och fixa med något innan några öl på stan.

Vad som däremot är gångbart är alla positiva uttryck: supert, hyggelig, greit och kjempegøy.

Proust i populärkulturen

1. Ett Malmö-baserat band heter The Marcel Prostitutes.

2. Håkan Hellström sjunger: "Jag läser aldrig Proust igen, för slutet gör för ont i mig".

3. Gilmore Girls säger:

RORY: "Well, having company is about making sacrifices"
LORELAI: "Martha Stewart?"
RORY: "I paraphrased Proust".

Namnet bakom hållplatsen Lana

Bild 1. Hållplatsen Lana.

Mellan Krokslätts torg och Varbergsgatan ligger hållplatsen Lana, som även är gränsen mellan Mölndal och Göteborg. Jag har ofta tänkt att Lana är ett ganska annorlunda namn i hållplatsfloran (tankarna har flera gånger förts till Stålmannens Lana Lang). Namnets historia tar sin början i slutet av 1800-talet, då AB Lana Kamgarnsspinneri startades i Krokslätt. Enligt Wikipedia låg spinneriet "på östra sidan om Mölndalsån och Göteborgsvägen-Mölndalsvägen, intill Göteborgs Jästaktiebolag". Lana är det latinska ordet för 'ull' och valdes med den internationella kundkretsen i åtanke. I mitten av 1950-talet flyttades verksamheten till Gårda, men hållplatsen och dess namn består.

Under marmorerade gröna blad

FREDAGSNOTERINGAR:

1. Mannen som porträtterar Neville Smythe-Dorleac, en av Etheline Tenenbaums beundrare i The Royal Tenenbaums, heter i verkligheten Pawel Wdowczak och är även filmens ljudmixare.

2. Cocteau Twins har gjort en låt som heter "Rilkean Heart", ett rilkehjärta. Wikipedia berättar att låten är en hommage till Jeff Buckley, som tyckte mycket om poeten Rainer Maria Rilke.

Till en näktergal i Malmö

Den 30 maj 1898 föddes Hjalmar Gullberg, det vill säga idag för 112 år sedan. Vad passar väl därför bättre som födelsedagsbukett denna kväll i grönskans tid än hans dikt "Blomsterstycke", om än en något vemodig sådan?

Lila rhododenron, tegelröd
pelargonia i fönsterkarm.
Flädern, i sin blomnings överflöd
har strött vita stjärnor på min arm.

Klängrosbusken kastar mörkröd brand
över sommarträdgårdens berså.
Flockvis ler rabattens konfirmand,
flickan i det gröna, himmelsblå.

Sarons lilja står i biblisk prakt,
liksom hämtad ur ett altarskåp.
När ett steg jag har tillryggalagt,
kommer jag till mörk heliotrop.

Och jag brister ut i våldsam gråt,
oförklarlig, plötslig, meningslös.
hur bär jag, en vuxen man, mig åt?
har en blomparfym gjort mej nervös

Vita stjärnor falla från min arm.
steg en gång heliotropens doft
flyktigt mig till mötes från din barm,
som jag kysste innan den blev stoft?

En bukett småord

I det senaste numret av Språktidningen (2/10) finns en artikel om diskurspartiklar, eller småord som de även kallas. Vi använder dem i vårt tal för att signalera olika saker för den som lyssnar, exempelvis genom ba, du vet eller typ. Olle Josephson, professor i nordiska språk och chef för Språkrådet, följer upp artikeln med en intressant krönika om olika tiders småord och deras moderna motsvarigheter. Han skriver bland annat att "par exemple klingar kanske finare än typ i våra öron. Men forna tiders småord hade samma låga status som dagens". Småorden är alltså ingen nymodighet utan fanns redan på Strindbergs tid. Det är just hos Strindberg eller andra författare med "gehör för dialog" som äldre tiders småord kan spåras. Nedan följer en liten lista på de ord som tas upp i texten, tillsammans med dagens motsvarighet (om sådan föreslås).

Carl Jonas Love Almqvist, Det går an (1939):
å då - vaddå, än sen eller mäh
par exemple - typ
lika gott - okej
låt vara - okej
minsann - kolla (uppmärksamhetspartikel)
vet du, vet jag, förstås, eller så (försiktighetsmarkör)

August Strindberg, Giftas (1884):
va
vasa

Fadren (1887):
se - alltså, liksom eller typ

Fröken Julie (1888):
ser du - alltså, liksom eller typ
vet jag
då

Martins Koch, Guds vackra värld (1916):
sirru (ser du)
förstår u

Hjalmar Bergman:
nog av - jaja, hur som helst eller skitsamma

Olle Josephson konstaterar att småorden i litteraturens dialoger förknippas med underläge och undrar om det kanske är därför som så många fördömer användandet av dem - "det är inte fint att gödsla talet med underlägesmarkörer". Han menar att man i underläge har större behov av att signalera hur talet skall tolkas, medan man i överläge kan lämna tolkningsarbetet till den som lyssnar och därmed strunta i småord som typ, liksom och vad heter det.

Erik Dahlberg - vem var du?

I den urbana ortnamnsforskningen finns det något som kallas för memorialnamn, vilket innefattar namn på exempelvis gator som fått sitt namn efter någon känd personlighet. Det kan röra sig från unika (och väldigt lokala) exempel som Källmansgatan i Lenhovda till Engelbrektsgatan som kan hittas på flera orter till minne av just Engelbrekt.

Ett gatunamn som jag har noterat på flera ställen, bland annat Malmö och Stockholm, är Erik Dahlbergsgatan. En sökning på hitta.se visar att han inte enbart kan hittas i de två städerna utan på ytterligare 19 ställen runtom i landet i formen av gata, väg, allé samt trappa. Vem var egentligen mannen som har gett upphov till all denna namngivning? Efter en sökning på nätet hittas två kandidater:

1. Erik Dahlbergh, 1625-1703, greve, militär, arkitekt och ämbetsman.

"Dahlbergh planerade och redigerade det berömda planschverket Suecia antiqua et hodierna (lat. "Det forna och nuvarande Sverige"), som innehåller ett stort antal kopparstick över svenska slott och städer, där många bygger på Dahlberghs egna teckningar." (Wikipedia)

2. Erik Dahlberg, född på 1800-talet, död under 1900-talet, regissör, manusförfattare, dramatiker och biografföreståndare.

"Dahlberg var en av pionjärerna inom svensk film, 1908 ägde han en av de två filmkameror, som vid denna tid fanns i Stockholm." (Wikipedia)

Den småländska trandagen

Under min barndom kom tranan med godis på natten till den 25 mars, dagen som har behandlats i föregående inlägg. Det hela var väldigt spännande och innebar att man vid läggdags hängde en strumpa vid sängen, som på morgonen var fylld med godis eller en leksak. Tranans inblandning berodde helt enkelt på att den återvänder efter vintern under denna tid på året. När jag har berättat om traditionen utanför Smålands gränser är det märkligt nog ingen som har hört talas om den eller gjort något liknande.

Det finns en kort artikel på Wikipedia om saken och tydligen är det så att traditionen är begränsad till en särskild del av Småland med angränsande trakter i Blekinge, men firas även i Värmland.

Våffeldagen, vårfrudagen

I torsdags firades våffeldagen med rykande våffeljärn runtom i landet. För egen del blev det inga våfflor, men väl en språklig munsbit!

Tar man sig en titt i almanackan har även dagen (25 mars) religiösa förtecken, då Marie bebådelsedag infaller på samma datum. Dagen som åsyftas är den då ärkeängeln Gabriel förmedlade till jungfru Maria att hon var havande. Vad har då våfflor med jungru Maria att göra? Inte det minsta, förutom att det som en gång var vårfrudagen med tiden har blivit våffeldagen i folkets munnar.

Slår man upp våffeldagen i Bonniers svenska ordbok (2002) står där "(folketymologiskt för) vårfrudagen". Folketymologi innebär att ett främmande ord förvankas för att bli lättare att förstå, till exempel skärkötteri istället för charkuteri.

Att vi äter våfflor på en särskild dag har alltså med språkliga mekanismer att göra!

Antonymfest

monopol [på:l] ensamrätt, det att vara utan konkurrenter || -et; pl. = best. pl. -en
(Bonniers svenska ordbok, 2002)

Nyligen fick jag frågan vad motsatsen är till ordet monopol. Jag gissade skämtsamt på polypol, men hade ingen närmare aning. Som jag nämnde i föregående inlägg letade jag efter svaret i Ord och motsatsord, men kunde inte hitta något svar i den annars upplysande boken. Finns det en vedertagen term? Flermansrätt med ett annat ord?

Poetisk vetenskap

Det är underbart när man, på jakt efter något särskilt, springer på något annat minst lika intressant. Dessutom finns det ju ett ord för just sådana stunder: serendipitet "förmåga att hitta något annat (nyttigt) än det man egentligen letade efter" enligt enligt Bonniers svenska ordbok (2002).

Vad jag sprang på var en dikt av Charles Darwins farfar Erasmus Darwin. Han var tydligen väldigt intresserad av Linnés klassificeringssystem och förvandlade det till poesi i The Loves of the Plants (1789). På följande sätt diktade han om gurkmeja:

Woo'd with long care, Curcuma cold and shy
Meets her fond husband with averted eye:
Four beardless youths the obdurate beauty move
With soft attentions of Platonic love.

Allt detta enligt Göran Walters Ord och motsatsord (2002). Det jag egentligen letade efter var motsatsen till monopol.

Vive la référence!

Det är väldigt roligt att träffa på referenser i filmer och TV-serier och ännu roligare är det när man upptäcker de som ligger dolda djupare under ytan. Vanligtvis sker upptäckter av detta slag när samma film eller serie har setts oräkneliga gånger och man därför kan fokusera på annat än handlingen. Nu till dagens referens som föranledde inlägget:

LORELAI: I said, "Rory, get your nose out of your Gogol and get over here!"

I ett avsnitt av Gilmore Girls (3.03 "Application Anxiety") omtalas ryska författare och däribland Gogol och hans roman Döda själar. Under dialogen följer ovanstående replik och näsan borde i detta fall vara en hänvisning till Gogols novell med samma namn.

Mellan hundrakortets rader en historia

Bild 1. Ett årsgammalt hundrakort.

Vid årsskiftet slutade försäljningen av hundrakortet och om ett par dagar kan man inte längre färdas med det. Papperskortet har ersatts med ett uppladdningsbart i plast. Jag använde mitt allra första hundrakort under våren 2001 och har sedan dess tagit det till mitt hjärta. Charmen ligger i kortets baksida, där varje färd registreras med datum och tid. Detta lilla papper blir därför inte endast en samling av resor, utan också en liten historia. Kortet på bilden innehåller till exempel Göteborgs filmfestival 2009, en aprilhelg iklädd Tretorn, en Håkan Hellström-konsert i september och slutligen det nya årets första spårvagnsfärd.

På spaning efter det garnnystan som flytt

I Twin Peaks-avsnittet "The Path to The Black Lodge" (2.20) börjar seriens mysterium att nystas upp på allvar, även boktstavligen. Nedan följer en kavalkad av bilder där ett nystan försvinner och åter uppenbaras ett flertal gånger under samma passage.


Bild 1. Major Briggs, sheriff Truman och agent Cooper tittar koncentrerat på en videoinspelning med Windom Earle.


Bild 2. Ett garnnystan dyker oväntat upp i bild.


Bild 3. Efter blott en sekund är det borta igen!


Bild 4.


Bild 5.


Bild 6.


Bild 7.

Man kan undra vad detta nystan har använts till och svaret finns bakom Major Briggs. Där kan man se att ett fotografi och ett papper hänger uppsatta med klädnypor i en tråd över sheriffens kontor, men är det tänkt att vara rekvisita eller har någon glömt det där under en tagning?