Not to mention unsportmanslike

I somras såg jag den svensktextade Director's cut-versionen av Bladerunner (1982). När det var dags för Rutger Hauers odödliga monolog i slutet fann jag något vackert och oväntat, då jag fäste uppmärksamheten på den svenska översättningen. Tyvärr kan jag inte erinra mig den till fullo, men det som fastnade i mitt sinne är svenskans stjärntöcken istället för c-beams. Nästan som poesi, eller kanske precis.

I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched c-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time like tears in rain.

Bild 1. Time to die.