Många ord i det svenska språket har under tidens gång ändrat betydelse eller kanske till och med försvunnit helt i vårt språkbruk. Ofta kan ett ord överleva i sammansättning med ett annat och enbart i denna konstruktion. Ett exempel på detta är manhaftig. De flesta har troligtvis en uppfattning av att ordet har med manlighet att göra, men vad har egentligen -haftig för innebörd och varifrån kommer det?
Jag tar hjälp av Bonniers Svenska Ordbok (2002) för att först och främst definiera ordets betydelse:
manhaftig (mest om kvinnor) karlaktig; beslutsam, kavat || -t; -are manhaftighet || -en
Härfter förväntade jag mig en etymologisk förklaring i Hellquists etymologiska ordbok, men där fanns inget att finna. Jag vänder mig därför förhoppningsfullt till spraakdata, det vill säga nätversionen av SAOB (g3.spraakdata.gu.se). SAOB berättar följande om -haftig, som är av tyskt ursprung: "se för övr. -AKTIG. Jfr -HAFT" och "suffix ingående i l. bildande adj.; se MAN-, SEGER-HAFTIG samt DURHAFTIGHET".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar